Emelie Cajsdotter Naturmedicin

Emelie Cajsdotter Naturmedicin

Hö-Fadder

Sedan 1997 drivs Friskeröds gård med målsättningen att skapa en frizon för individer av alla arter, som av olika anledningar inte har kunnat anpassa sig till system baserade på underordning. Det kan vara djur som är svårhanterliga, traumatiserade, eller skadade på andra sätt.

Grundidén är att varje individ har rätt att existera för sin egen skull, och därmed också rätt att leva ut sin personlighet och sina naturliga instinkter. Målet är alltså inte att återanpassa, sälja vidare eller omplacera något av de djur som kommer till gården. Av den anledningen tar vi också enbart emot djur som inte har någon möjlighet att tillfriskna eller rehabiliteras där de befinner sig. Så gott som samtliga djur på gården skulle ha avlivats om de inte getts möjligheten att komma hit.

Verksamheten på Friskeröd drivs ideellt. Utgifterna täcks främst genom det arbete som sker utanför gården; samtal med djur, träning av hästar och hundar enligt icke-hiearkiska principer, samt alternativa behandlingar av djur. En stor del av arbetet involverar behandling av djur som lider av posttraumatisk stress, eller andra former av beteenderelaterade symtom.

Många människor har genom årens lopp undrat om det finns möjligheter att hjälpa till på något sätt. Till en början var vi tveksamma till det, inte minst med tanke på de enskilda individernas behov av integritet. Gårdens ekonomi har hittills baserat sig på en idé om fullständig tillit, vilket har fungerat på ett fascinerande och ofta oväntat sätt. Samtidigt känns det relevant att kunna involvera fler människor i denna idé, och därför har vi utformat ett system med så kallade "hö-faddrar". Hö-faddrarna har nu funnits sedan år 2013, och fungerar mycket bra. Tack vare hö-faddrarnas hjälp har vi kunnat utöka och fördjupa verksamheten på många plan. Vi är djup tacksamma för dessa individers ovärdeliga hjälp.

 


En hö-fadder bidrar med en mindre summa pengar varje månad, och stöttar på så vis verksamheten och dess grundidé som helhet. Man faddrar alltså inte en enskild individ. Detta känns viktigt dels för att undvika onödig exponering och därmed skydda den enskilda individens integritet. Men det är också viktigt att poängtera att verksamheten på Friskeröd framförallt handlar om att utveckla en icke-hiearkisk samexistens mellan olika arter och individer, samt mellan människan och den omgivande naturen.

Som höfadder får man varje månad ett utskick, där man i detalj får följa det fördjupade arbetet med djuren på gården. Ofta tar utskicket upp en enskild individs samtal och utveckling. Varje utskick är mellan 10-15 sidor långt med bilder. En extra betesbilaga och en julhälsning skickas också ut varje år. Som ny fadder får man tre utskick per månad, tills man är ikapp dags dato, så man missar inga tidigare utskick.

På grund av hög arbetsbörda har vi begränsade möjligheter att följa upp telefon- och mailkontakter. Vi har heller ingen möjlighet att ta emot besökare, enskilda eller i grupp så som öppet hus eller liknande, med tanken på djurens bakgrund och behov. Däremot vore det inte omöjligt att på sikt kunna ta emot besökare vid betessläpp, betesflytt, eller hemgång ifrån beten. Verksamheten är hela tiden under utveckling och behovet av hjälp, samt möjligheten att involvera människor utifrån förändras också allt eftersom. Som hö-fadder hålls man informerad om detta. Man har också förtur vid kurser, föredrag och liknande.

Sammanlagt lever drygt ett 160-tal djur på gården; hästar, kor, grisar, får, getter, ankor, höns, katter och hundar. Hästarna utgör den största gruppen, då vi sedan 2016 har tillstånd av länsstyrelsen att hålla upp till 65 hästar. Ankor och höns är de djurslag som är näst störst till antalet. Höräkningen är utan tvekan verksamhetens största utgift, då samtliga betande djur går på lösdrift och har fri tillgång till stråfoder. Men genom att man sponsrar denna utgift frigörs också resurser till andra nödvändiga investeringar, så som byggande och upprätthållande av ligghallar, grusade foderplatser och så vidare. Det bidrar också till att frigöra tid, som kan läggas på ytterliggare se och hjälpa varje djur individuellt. De lärdomar som vi får genom arbetet med dessa otroliga varelser, delar vi sedan med oss i höfadderutskicken. En hö-fadder är på så vis mycket delaktig i verksamheten, i synnerhet då många av djuren verkligen vill att deras historier blir hörda.

Insatta pengar går oavkortat till höbonden, och bokförs som gåva. Därför är det viktigt att inbetalningen märks "höfadder".  Idén är att alla inbetalningar är helt frivilliga, men för att ha något att gå efter har vi satt 100 kr per månad, som ett slags grundbelopp ( mer eller mindre beroende på vad man själv tycker är rimligt). Man kan välja att betala månadsvis, årsvis eller vad som passar bäst för en själv.

Insättes på bankgiro nummer 431-3284 Emelie Cajsdotter Naturmedicin.

Du registrerar dig som höfadder genom att maila dina kontaktuppgifter  till : ecajsdotter@yahoo.com

 

 

 

 

Frihet och naturliga betingelser

 

Hästflocken består för närvarande av 65 individer. På vinterhalvåret är de uppdelade på två flockar, som är ungefär lika stora. Detta för att marken inte håller för att härbärgera samtliga i samma hage under tjällossning och andra blötare perioder. Vinterhagarna är fem, respektive sju hektar stora. Varje hage har minst fem matplatser (på grusade, hårdgjorda ytor), samt sex ligghallar med permanenta ströbäddar i varje hage. Den ena gruppen delar vinterhage med korna, och den andra med får och getter.  Samtliga har fri tillgång till hö/hösilage. De individer som har särskilda behov av olika slag, utfodras med diverse tillskottsfoder separat.

Under sommarsäsongen har hästarna tillgång till ytterligare drygt 100 hektar arrenderad betesmark, uppdelade på hagar som är 3-20 hektar stora. Beroende på betestillväxt och individuella behov omgrupperas då ibland flockarna. Hästarna flyttas mellan dessa hagar genom att de rids eller leds, då många av dem har djupa trauman förknippade med transportering.

De hästar som har kommit hit har gjort det för att de av olika anledningar inte har haft någon annanstans att ta vägen. De allra flesta skulle ha varit avlivade. Vi har alltså inte valt ut hästar av en viss ras, ålder eller typ. I skrivande stund varierar åldern allt mellan 4 månader och 31 år, och mankhöjden allt ifrån 81 till drygt 180 cm.

För en stor del av dessa hästar grundar sig deras "problematik" i att de inte har kunnat ge avkall på sina naturliga instinkter för att anpassa sig efter människans behov. Många av dem har en historia av misshandel och vanvård. För andra har det som anses som "normal" träning och hantering lett till oerhörda trauman. Och det är då man ur behandlingssynpunkt måste fråga sig om det är individen som är obalanserad, eller om det rör sig om ett systemfel. Och om det i någon mån handlar om systemfel, då finns det också en uppenbar konflikt mellan tillfrisknande och återanpassning.

Genom den unika möjligheten att studera dessa flockar på nära håll, lär vi oss oerhört mycket. Inte bara om hästars beteende och förmåga att samarbeta, utan också om oss själva som människor. En av de mest grundläggande iakttagelserna i detta sammanhang har varit att hästar ( och andra flockdjur) inte tycks ha en bestämd ledare, eller ens rangordning i den bemärkelse som vi ofta utgår ifrån. Istället tycks det som om flockens uppbyggnad grundar sig i att samtliga individer använder maximal kapacitet, vid rätt tidpunkt. Ett sådant system kräver att man lär känna sig själv, i en mycket högre grad än vad man behöver lära sig att styra över andra. Det handlar om att hitta sin egen grundkaraktär, roll och specifika kompetens i förhållande till de andra flockmedlemmarna. Idén om rangordning förutsätter att nummer ett (alfahannen, eller honan) är lite bättre än alla andra - inom alla områden. Nummer två är näst bäst och så vidare ner till den svagaste individen, som är sämst på allt och vars roll består i att vara någon slags hackkyckling. 

Begreppet hackkyckling härrör från ett experiment med höns som stängts in på en mycket liten yta med begränsad tillgång till mat. Vid det tillfället drog man slutsatsen att en hierarkisk maktordning (eller "pecking order") endast uppstår om individen fråntas möjligheten att leva ut sina naturliga instinkter. Det är alltså inget naturligt tillstånd i sig, utan snarare tvärtom. Ändå har vi valt att se en förtryckande hackordning som en slags självskriven naturlag. Det gör i sin tur att vi, i så gott som all hantering av hästar ( och även av hundar och andra flockdjur) utgår ifrån en idé om maktordning. Vi förutsätter till exempel att vi måste vara djurets ledare för att ett samarbete överhuvudtaget skall vara möjligt. Och vi förutsätter också att djuret hela tiden, mer eller mindre, kommer att konkurrera med oss om denna position. Våra metoder baserar sig på en underliggande tanke om personlig vinning. Trots att vi genom modern forskning vet att flockdjur överlever genom förmågan till samarbete, inte konkurrens.

 

 

           

 

                                          Mio-träning

 

dsc00457.jpg

 

 Mio var en ponny som levde hos oss under de sista tio åren av sitt liv. Denna tid ägnade han åt att lära ut en metod för träning och rehabilitering av både hästar och människor, enligt en icke-hiearkisk princip. Själv menade han att det egentliga syftet med dessa tekniker inte var resultatet eller prestationen i sig, utan den möjliga förändringen av människans medvetande.

Mios tankar utgår från idén om att flockdjur till den allra största delen motiveras av driften till fredlig samexistens. Därför använder han inga tvingande eller trängande "hjälper". Genom mycket små rörelser i bäcken, ryggrad och axlar förmedlar ryttaren istället ett flöde av energi som underlättar rörelseriktningen - både fysiskt, mentalt och känslomässigt. För att detta skall vara möjligt måste man först undanröja alla eventuella hinder i kommunikationen mellan ryttare och häst. En stor del av arbetet ligger i att rannsaka sig själv,sina egna rädslor och begränsningar. Hästen och ryttaren utgör på så vis varandras speglar, där målet är att öka individens frihet och förmåga till självläkning - inte att få den andre att göra som man själv vill.

Mios tankar utgör själva basen i både den vardagliga hanteringen av djuren på gården, samt i träning och och rehabilitering av djur utifrån. Metoden i sig kräver ingen speciell utrustning eller sportmässig inriktning. Det handlar mer om förverkligandet av en princip. Om förmågan att ge sig hän och lita till att det finns något annat under ytan. Något som är beständigt och villkorslöst. Ett tillstånd som är utan inre och yttre motstånd.

 

År 2018 startade den första utbildningen i Mio-terapi. Detta är en två-årig utbildning, förlagd till ett antal helgseminarier under sommarhalvåret. Kursupplägget planeras till största delen av hästarna själva, på ett fascinerande och omvälvande sätt. Fokus ligger på kommunikation, beröringsterapier av olika slag, samt hur man kan omsätta Mios principer i hantering, ridning, medvetandeutveckling - kanske handlar det i grunden om ett förhållningssätt till livet självt. Om man skulle vara intresserad av att delta i en sådan utbildning, eller bara veta mer (nästa kursstart planeras till 2020 och har ett fåtal platser kvar) så går det bra att höra av sig via mail, till samma adress som hö-fadderanmälan - ecajsdotter@yahoo.com

Även om hästarna i mångt och mycket utgör själva kärnverksamheten, så pågår det också många andra projekt på Friskeröd. Bland annat nedtecknas kommunikationen med och mellan samtliga djur på gården i en slags samtalstråd. Denna utgör sedan grunden i de flesta av höfadderutskicken, samt även grundstrukturen i en framtida  bok - " Det sjunger i gräset" - en fristående fortsättning på böckerna "Zander och Tiden" och "Alla Kungens Hästar".

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår förhoppning är att kunna att fortsätta bedriva denna verksamhet, och så som en av hästarna uttryckte det, skapa något kreativt vid sidan av den vanliga världen. För destruktivitet kan inte bekämpas, det enda som händer är att man till slut dras med och blir ett offer för densamma. Men om man är tillräckligt envis, naiv och passionerat dumdristig, så kan man till slut ta sig förbi den tänkta begränsningen och skapa något helt nytt.

  

hofadder.jpg

 

 

 

 

Nothing in the world

is as soft and yielding as water.

Yet for dissolving the hard and inflexible,

nothing can surpass it.

 

The soft overcomes the hard;

the gentle overcomes the rigid.

Everyone knows this is true,

but few can put it into practice.

 

 

                                                                               

                                             Ingenting i den här världen

                                             är så mjukt och undfallande som vatten.

                                             Men när det gäller att upplösa

                                             det hårda och orubbliga,

                                             överträffar det all förväntan.

 

                                                           Lätthet övervinner styrka;

                                                           ömhet besegrar hårdhet.

                                                           Alla vet att det är så,

                                                           men få kan omsätta det i handling.

 

                                                                         

                             (Citat ur Tao te Ching, Lao Tse, vers 78)

 

 

 

 

                                                                                      

 

 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)